Regnet har precis sugits upp av marken....

... luften är frisk och syrerik. Solen börjar stråla fram mellan molnen. Jag möter några löpare, jag går med mina stavar och ger ifrån mig en suck..

Jag vill känna den där mjölksyran uppför backen, jag vill känna hjärtat slå så mycket som det bara orkar, jag vill känna middagen åka upp å ner i magen, jag vill slänga mig fram i spåret och se mina skor bli skitigt och inse att de kommer aldrig att bli desamma igen, jag vill känna leran gegga på mina vader, jag vill känna att tårna skava mot varann, jag vill känna skön belastning i knän som nästintill går mot smärta, jag vill känna att en kramp under foten är på gång samtidigt som man ökar farten de sista metrarna innan man är hemma..

Jag vill känna den där underbara känslan när man börjar sakta ner och man inser att svetten rinner längst ryggen och på bröstet, jag vill känna den där fantastiska känslan när hjärtat börjar lugna ner sig, jag vill känna den där otroliga känslan i kroppen när den börjar kunna tillgodose sig syre till kroppens alla celler igen, jag vill känna den där sagolika känslan när man sätter sig ner och börjar stretcha, jag vill känna den ljuvliga känslan när man tar den första klunken med vatten, jag vill känna den gudomliga känslan när man ställer sig i duschen och är grymt nöjd med sig själv för att man förbättrat sin tid och lyckats pressa kroppen till det yttersta..men jag får bara gå.. Jag vill också springa..

Men man ska vara glad för det lilla..
Nu ska ja jobbar i duschen, jag å Helena ska ut å käka idag..

By the way så har jag varit mycket flitig idag, skridskor i 3 timmar å färdig läsårsplanering för åk 7.. Bra jobbat Madde å Hanna!!